Jag tror att det är du.

Jag satt och kikade runt lite bland bloggar, så såg jag ett filmtips. Jag fick en sån konstig känsla, du vill nog att jag ska läsa klart boken. Du vill nog att jag ska se filmen.

-vad är det du vill säga mig?
 

Det var filmen om boken jag blev tipsad om av Hanna som jag började prata med efter att jag hade skickat in en insändare i tidningen Amelia för snart drygt 1½ år sedan. Jag måste läsa boken ikväll, måste ta mig i kragen och läsa slutet. Men faktum är att jag känner igen mig så mycket och det blir nästan snudd på skrämmande men också skönt. Det var alltså inte bara jag som harde alla dessa känslorna. Boken har hjälpt mig rätt mycket den första tiden tror jag, den fick mig att känna bekräftelse på att jag inte var ensam, som sagt. Men nu har jag startat upp ett nytt liv, inte så att jag glömmer men jag har gått vidare, så jag har lagt boken åt sidan, som att jag inte "behöver dess hjälp mer". Men nu kom det bara upp igen och känslan är så stark att jag tror jag ska avsluta den ikväll.

-Hur kommer det att gå för Holly, hur kommer det att gå för mig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback