25 mars 2007, ett år utan dig.
En solig och mild söndag i mars. Natten mot den 26 mars för ett år sen.
Morgonen den 26 mars 2006 var lik denna dag idag. Solen sken och fåglarna kvittrade.
Aldrig har mitt liv tagit sån vändning som den gjorde den dagen, för ett år sen. Jag trodde inte att "det som händer andra och inte en själv" även kunde hända mig och att det gjorde det också.
Det har varit ett tufft år, en kamp för att överleva och komma tillbaks till livet. Men även ett fantastiskt år med de mest underbara människor jag har & fått träffat.
Jag trodde dock inte att jag skulle behöva leva detta år ensam utan dig, jag trodde att du alltid skulle vara med mig precis som du lovade. Men allt kan ändras så fort, på en bråkdel av en sekund. Det känns så länge sen jag såg dig, ett helt år utan din närvaro. Men ändå känns det ut som att det var igår vi var ute och rände tillsammans, att det var igår vi skrattade så vi grät, att det var igår som vi grälade över småsaker.
Men livet går vidare, tiden rullar på som vanligt.. snart sommar och jag önskade att du fick uppleva solen & värmen!
Jag var förbi din plats idag.. tände ett & annat ljus för minnet av dig.
Jag tänker..
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Ett år. Kenneth..
7 years and 50 days, you remember?
det var det första jag tänkte på när jag vaknade.. och exakt likadant väder. Kändes väldigt konstigt.. Inte kan man tro att man inte sett han på 1 år. Sista ggn jag såg han var när du och jag skjutsade han till statiol, då slarvade han med sin lunch och tog en korv. Du har klarat dig bra! Och tagit dig tillbaka. Tror aldrig jag skulle klara det. Som du säger, allt kan ändras på en sekund.